Tags

, ,

Har läst ut Borta med vinden nu. Så det här bli sista inlägget, sen ska jag sluta tjata om den där evinnerliga boken. Jag vill egentligen bara säga att jag står fast vid precis det jag sa i mitt senaste inlägg om den. Att triangeldramat som utgör huvudintrigen känns mer levande och gripande än det mesta jag läst/sett/hört på samma tema och att Mitchell är oerhört skicklig på att göra personerna som ingår i det trovärdiga som individer och att få läsaren att sympatisera med dem, trots att de emellanåt beter sig rent förjävligt mot varandra. Och sista hundra eller så sidorna…. Jag  läste med andan i halsen, hoppades, hoppades, hoppades på ett lyckligt slut.

*SPOILER*

Blev SÅ JÄVLA besviken när Rhett berättade att det var för sent, men insåg också att det slut jag ville ha hade varit banalt och tillrättalagt och inte trovärdigt. Det är också en styrka hos en författare. Att veta vad jag som läsaren vill ha, och ha modet att förvägra mig det.

*SLUT SPOILER*

Jaha, nu har jag alltså fyllt fem månader av 2016 åt den här litterära upplevelsen. Vad ska jag nu hitta på?

 

Advertisements