Tags

, , , , , , , ,

 

Shepard’s back. Fast eftersom jag aldrig trvides med utseendet på min förra, eller att romancea Liara för den delen (och så läste jag nånstans att man fick nån form av bestraffning om man började flirta med nån annan om man romanceat en person i ettan) så fick det bli en reboot.En ny Shepard alltså i ME2. Lite snyggare än den förra kanske, fast samtidigt så blir det ju typ samma ansikte hur man än gör (så länge man håller sig till samma könstillhörighet alltså). Det är inte som DAI precis…

Än så länge har jag vaknat upp från de döda, rekryterat Garrus (faktiskt, när jag fick se honom sådär nonchalant uppflugen på en låda blev jag lite varm i magen, ett bekant ansikte liksom, fast han inte var min favorit i ettan), Jack samt den där salarianprofessorn som jag aldrig kan minnas vad han heter.

Svårt spel det här. Det är liksom lite skillnad mot DA där man kan hacknslasha sig genom alla strider och ägna mesta tiden åt att leva sig in i rollspelandet. I Mass effect väljer jag lättaste nivån (“för dig som vill fokusera på berättelsen”) och dör ändå med jämna mellanrum. Jag har lite mer koll på läget nu än i ettan dock. På de olika vapnen, och på specialattackerna. Kör engineer på Seldons inrådan, den ska vara en av de lättare (utan att vara tank-alternativet, det är för hjärndött även för mig).

Antar att jag kommer att återkomma. Det här är ju inte ett spel man kör igenom på en kafferast, precis.

Advertisements