Tags

, , , , , ,

Läste ut Monstrets dotter igår. Sträckläste Cashores första del i serien (Tankeläsaren/Graceling), men den här är jag inte alls lika imponerad av. Intrigen är det egentligen inget fel på och huvudpersonen Flamma känns för det mesta trovärdig och intressant – Cashore lyckas undvika fällan att skapa en ny Katsa, och det är det minsann inte alla författare som klarar (undvika att kopiera huvudpersonen i första romanen men med nytt namn, that is). Precis som förra boken är det mysfantasy med ganska mycket avslappnad jargong mellan personerna och inte så mycket komplicerade detaljer kring vare sig politiska förhållanden eller världbygge.

Jag vet inte, det känns bara inte särskilt välskrivet något av det. Som om Cashore hade en fin idé som skulle kunna bli något riktigt bra, men sen slarvade hon sig oambitiöst och oengagerat igenom själva skrivprocessen och ut kom… en rätt trist uppföljare.

Jag gillar som sagt Flamma. Hon är visserligen rätt passiv och går mest och väntar på sin drömprins medan han är ute och slåss. Men det är inte omotiverat – hon fyller en funktion i “det stora kriget” och det passiva väntandet har egentligen inte med hennes könstillhörighet att göra utan mer med hennes fight mot sina egna inre demoner. Just den där inre kampen är det bästa med boken (men även här kunde Cashore ha ansträngt sig lite mer för att utveckla).

Archer är najs också. Han är kanske lite platt, men jag gillar Flamma-Archer-intrigen eftersom den inte är stereotyp och förutsägbar.

Brigan däremot… Om Archer är platt är Brigan ett pappersark kört genom en mangel. Det finns ingenting där! Katsa/Po-romansen i Tankeläsaren var visserligen förutsägbar, men jag trodde åtminstone på dem så mycket att jag blev besviken när jag fick veta att Monstrets dotter skulle handla om helt andra personer. Flamma/Brigan- not so much.

Och, jag måste bara säga: somewhere, an equestrian is crying. Okej att många fantasyförfattare inte har så bra koll på hur hästar fungerar och beter sig. Men den här boken tog fan priset. Förutom det gamla vanliga förmänskligandet av hästarnas beteenden så verkar hon helt ha missat att hästar (och de flesta andra djur) har jävligt mycket bättre hörsel och luktsinne än your average människa. I en scen smyger Flamma in i stallet och gömmer sig i sin häst Lillens box – utan att störa Lillens nattsömn! Det är så många fel att “an equestrian” är nära att implodera. Utan att gå in på för många detaljer – det funkar inte så!

 

Advertisements