Tags

, , , , , , , ,

Lagom till sista världscuptävlingen i helgen hade jag hunnit kolla ikapp sammandragen från tidigare tävlingar under hösten och vintern och kunde bänka mig framför tv:n för att se hela Bordeauxtävlingen. Visserligen repris från dagen innan, men ändå. Jag har typ inga facebookvänner som riskerar att spoila resultatet, så så länge jag lyckas dodgea SVTPlays avslöjande rubriksättningar och frysbilder är det rätt lugnt (kan vara lite knepigt att veta vilket program man ska titta på när man måste undvika både rubrik och bild, men det funkar…typ).

Jag älskar sista tävlingen innan finalen. Den betyder så mycket för så många – så mycket nerver, så mycket beräkningar, så himla spännande!

Hejade på Henrik von Eckermann såklart. Har en lite mer ambivalent inställning till Douglas Lindelöw efter höstens händelser, men höll väl ändå tummarna för honom också.1

Förutom svenskarna var den enda av mina favoriter i startlistan Kevin Staut – som behövde lite mer poäng om han skulle gå vidare till finalen. Han hade 34 när klassen började vilket kändes lite på håret.

Så himla bra tävling! Jag satt som på nålar halva tiden. Synd på Henkes runda, men 39 visade ju sig räcka till final ändå – så det var inte hela världen. Han och hingsten med det skitlånga namnet får nån månad på sig att komma underfund med vem det är som styr egentligen (annars får han väl ta Cantinero). Det löser sig.

Men Staut! Åh, så jäkla snyggt! Visst såg det snabbt ut, men inte alls sådär hetsigt panikartat som det gör när vissa satsar för fullt. Jag är helt kär i hans ridstil. Och Räven levererade som alltid.

Stauts Silvana blev tydligen avtackad under Bordeauxhelgen också. Den här fina filmen gav mig mysrysningar. På franska och endast med fransk text, så jag fattade väl inte så himla mycket mer än att “hon är en fantastiskt häst och har en stor personlighet och nu ska hon få leva pensionärsliv” (mao exakt det som alltid sägs i sådana här sammanhang), men det är en massa fina klipp från hennes karriär.


 

1 Jag var inte på plats och vet naturligtvis inte vad som hände, men jag gillar verkligen inte Lindelöws reaktion på avstängningen. “Jag har inte gjort nåt! Kolla, jag har flera kompisar som kan intyga att jag är snäll”. Som om det skulle avgöra saken. “Jamen, Lindelöw känner ett gäng kända ridsportprofiler, då är det väl klart att han inte kan ha gjort nåt fel.” Inte heller “jag älskar mina hästar” går hem hos mig som argument. Som om det skulle vara tekniskt omöjligt att behandla någon (människa eller djur) man älskar illa. De flesta vet att så inte är fallet.

Advertisements