Apropå ingenting annat så spelade jag ut Portal igårkväll. Tror den registrerade speltiden landade på blygsamma 3 tim 30 min eller så. Men det är ju gravt missvisande, så många gånger som jag har legat och kravlat i frätande sörja och fått börja om på senaste sparningen. Jag har suttit betydligt mer än tre och en halv timme framför det här spelet.

[Spoileralert]

Bossen och upplösningen var följdriktigt skitbra. Jag klarade den på tredje eller fjärde försöket – och det med andan i halsen och hjärtrytmen på högvarv. Precis lagom svårt med andra ord. Inte så svårt att man ger upp i frustration, inte så lätt att segern inte blir värd något.

Det är få spel som jävlas så mycket med sina spelare som det här. Försöker psyka en. Okej, det är väl inte den första boss jag har spelat som trashtalkat och sagt att jag är värdelös och aldrig kommer att klara det. Men det är första gången samma figur som i början ger en instruktioner för hur spelet är uppbyggt och liksom representerar Spelet som sådant, gradvis visar sig mer och mer opålitligt tills den slutligen aktivt försöker döda en. Och samtidigt som man börjar inse att jag ska nog inte ska lyssna helt okritiskt till vad GLaDOS försöker tuta i mig, så börjar instruktioner som motsäger hennes att dyka upp. Rat Man har lämnat spår efter sig, och det visar sig att om jag följer hans råd och tips så går det ganska bra (även om GLaDOS bestämt hävdar motsatsen). Men så uppstår efter ett tag frågan: vad är det som säger att jag kan lita på Rat Man när jag inte kan lita på GLaDOS? Använder hon inte omvänd psykologi nu?Är det i själva verket hon som ligger bakom även Rat Mans klotter. Är Rat Man, precis som tårtan, en lögn?

Så infinner sig ett lätt paranoia och spelet har verkligen lyckats jävlas med mig och min hjärna.

Advertisements