Tags

, , , , , , , , ,

Nationalencyklopedins svenska ordbok hävdar att en nörd är en “enkelspårig och ngt löjeväckande person ⟨ngt nedsätt.⟩.”1 Wikipedia förhåller sig lite mera neutralt och beskriver nördar som personer “som har ett fixerat intresse eller intresseområde.”2 Skillnaderna i definition här beror säkert delvis på att Wikipedia drivs till största delen av just nördar, men också på att Wikipedia hålls mycket mer uppdaterat. På Wikipedia kan man vidare läsa att “[f]ram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt.”3 NE har gissningsvis inte reviderat just denna uppslagspost sedan 90-talet. Nördartikeln på svenska Wikipedia ändrades senast kl 9.30 den 3 december.

Jag har inte bara ett fixerat intresse, jag har ett antal. De har spelat olika stor roll i olika perioder i mitt liv och mitt intresse yttrar sig på lite olika sätt, men den gemensamma nämnaren är förhållningssättet. När jag blir intresserad av någonting, då blir jag onekligen ganska fixerad, även om jag nog inte skulle vilja kalla mig enkelspårig.

För att exemplifiera lite hur jag menar tänkte jag att jag ska presentera mina nördiga intressen här, och ge en kort historisk kring min egen nördutveckling (so far).

Jag outade mig som boknörd på mellanstadiet när vi skulle ta med oss vår favoritbok till skolan och jag kånkade med mig Bilbo – dubbelt så tjock som resten av klassens Berts dagbok och Tvillingarna på Sweet Valley High. “Vadå dildo!?” tyckte nån extremt fyndig förpubertal halvfigur (det här var alltså någonstans i tidernas begynnelse, innan Peter Jackson gjort Tolkiens värld till allmänbildning, ja, det har faktiskt funnits en sådan tid). “Vadå vara som alla andra?” sa jag nog inte rätt ut, men lät lugnt boktipset stå kvar i fönstret i klassrummet, vägrade gå med på att det på något sätt skulle vara skämmigt att något så magiskt råkade ha en titel som hade fonetiska likheter med ordet för något som vi båda två antagligen bara hade en vag uppfattning om vad det var. Nuförtiden för jag statistik över alla böcker jag läser (eller lyssnar på), och utser de bästa böckerna i olika kategorier vid varje årsskifte.

Hästnörd har jag nog varit på riktigt sedan jag i tonåren släktforskade på min sköthäst på ridskolan och kom ända bak till 1800-talet (det är ganska många häst-generationer det). Jag är också i stort sett den enda i min hästfolksbekantskapskrets som faktiskt följer världscupen i hästhoppning, och kan se sammandragen i SVTPlay flera veckor efter att tävlingarna genomförts (även i de fall då resultatet spoilats för mig på förhand, om än jag såklart föredrar att det inte sker).

Jag blev filmnörd på gymnasiet. Jag gick en sommarkurs där jag lärde mig grunderna i filmproduktion, dramaturgi och vad som skiljer en bra film från en dålig. Plötsligt var jag lite för fin för de romantiska komedier som mina kompisar brukade titta på och tog med mig Cabaret och Prinsessan + Krigaren till våra gemensamma luciavakor (det var alltid hopplöst att få biljetter till SF:s biovaka, så vi körde vardagsrumsversionen, hur vi nu fick våra föräldrar att gå med på det). Idag ser jag mindre film än jag skulle vilja, men precis som med böckerna för jag in allt jag ser i en excelfil (jag gillar excel, ett utmärkt nördverktyg).

Jag läste sam-språk på gymnasiet men blev språknörd på riktigt när jag flyttade till Sveriges nördstad nummer 1 för att ägna mig åt språk på heltid för några terminer. Under den tiden lyckades jag samla på mig sju randiga ordböcker (och ytterligare ett par tre orandiga). Den etymologiska är nog den som får mest motion.

På senare tid har jag också börjat identifiera mig som datorspelsnörd. Jag har alltid gillat datorspel.4 När mina kompisar nöjde sig med att bara bygga överdådiga palats till sina simmar, dränka dem i poolen och sen lämna datorn för att hitta på nåt roligare levde jag The Sims utan fuskkoder (och skulle säkert göra än idag om det inte vore för att The Sims 2 var den sista spelbara upplagan). Jag spelade mycket, men förutom just The Sims var det mest spel som jag fick låna av min bror. Jag tänkte aldrig på mig själv som en nörd. Dels hade jag aldrig den där lite smått (okej, lite mer än smått kanske) elitistiska synen på datorspel som jag emellanåt har och har haft på böcker och film (ja okej, och språk). Dels tror jag också att det handlade om en outtalad känsla av att mitt spelande inte riktigt räknades. Att jag inte var tillräckligt insatt, inte tillräckligt duktig på spel för att kunna ta mig rätten att kalla mig nörd. Det här är ett typiskt självförminskande beteende som du som tjej lätt tar till dig utan att själv reflektera över det. Ska du in på en mansdominerad domän måste du vara jävligt påläst för att bli tagen på allvar. Noobs göra sig icke besvär. Tröskeln man måste ta sig över för att få komma in i gamer-värmen är till förvillelse lik en mur. För ungefär ett år sedan upptäckte jag dock att det inte alls behöver vara så. Tack vare mina nya idoler i P3 Spel (som jag numera följer slaviskt) kallar jag mig numera stolt även datorspelsnörd.


1 Nationalencyklopedin, nörd. http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/nörd (hämtad 2015-12-12)

2 svenskspråkiga Wikipedia, nörd https://sv.wikipedia.org/wiki/Nörd (hämtad 2015-12-12)

3 Ibid.

4 Jag använder ordet “datorspel” i en vid betydelse här: spel som spelas på någon form av dator – persondator, spelkonsol, surfplatta etc etc. På engelska finns termen “video game”, men på svenska är “videospel” en ful anglicism som typ bara används av översättare av engelskspråkiga ungdomsböcker som därmed avslöjar sin okunnighet på området (ja, jag pratar med dig Carina Jansson). Min randiga ordbok översätter “video game” till det lite snävare “tv-spel”, men Wikipedia kopplar engelska artikeln video game med svenska artikeln datorspel. Än en gång bevisar nördarna att de har bättre koll än proffsen.

Advertisements